tisdag 13 maj 2014

Puckot lever!


Nedräkningen har börjat.
Mannen är skitnervös.
Och jag...har redan gett upp!

I torsdags såg jag ut så här

Strålande glad efter en lätt jogg runt banan. Jag sprang lungt i ett jämt tempo och var inte ens trött när jag kom i mål. Toppform på ingång?!?!
Fick medalj och välfylld goodiebag!
Men var dyngsur ända in i skeletter. Regnet vräkte ner...och blöta strumpor, skor och kläder gör ju underverk på kravlig kropp...
Klart halsontet kom som ett brev på posten! Liksom huvudvärken...och tröttheten...liksom den stela nacken och den värkande kroppen, och de inflammerade lederna...
Sa jag att det är tisdag idag och på lördag gäller det??
Nu är det vila och sånt här som gäller: 

Varför gör man så gör mot sig själv??

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar! Jag återkommer snart med svar! :)