Vilken dag...

ibland så fattar jag inte varför jag utsätter mig för situationer som jag vet att jag är dålig på att hantera... Så skulle ärtiga Jag på den första föräldrarträffen med lillskrutten idag. Åh vad roligt tänkte jag,(det blev aldrig någon med storkillen för det var för få födda barn då...), och i min fantasi hittar jag direkt mammor som det klickar direkt med och som är precis som jag... Är ju som jag nämnt tidigare lite trött på ensamheten här... längtar ju hemmåt, till kompisar och vänner, och jag vill så gärna sitta där och fika med mammorna och bara smälta in, istället för att dag ut och dag in vandra här i skogen och drömma om en annan tillvaro. Jag tror ju att alla de andra mammorna med kompsar och fikaträffar är sååå lyckliga...hm... Men jag är ju och förblir en av "grabbarna i gänget", har ju alltid bara haft killkompisar när jag växte upp och aldrig känt mig hemma bland tjejerna. Tack och lov så finns det några tjejer som är som mig, och dom mina underbara bästa kompisar har en stor plats i mitt hjärta. Men tyvärr så finns de inte här... utan många många mil härifrån, och jag saknar dem som tusan!
Men så iallafall... jag gled in där på bvc... där satt dom, mammorna... och papporna... Jag gled ner i soffan i hörnet och tänkte...undrar om jag kan smita ut igen osedd... men det hann jag inte... Så då ska vi presentera oss... "-Hej jag heter... detta är... " bla bla bla. Allt var frid och fröjd i mitt trygga lilla hörn, när Barnmorskan tog till orda... "-Nu tänkte jag att var och en ska få berätta hur förlossningen var..."
Skämtar hon eller?? Ska jag??? Går det verkligen inte att smita i väg nu...
Så började dom... in i minsta lilla detalj, och vilka historier sen... så var det min tur... min snabba ganska smärtfria upplevelse... Jag skämdes nästan för att jag inte hade någon "skräckhistoria" att berätta.
Men jag överlevde! Kastade mig dock efteråt på telefonen till mannen och krävde att nästa gång får han minsann följa med också! Om jag nu går dit...
Jag kommer aldrig att bli som de där mammorna...kanske är tur det!
Men imorgon är det dags igen... andra tillfället med spädbarnsmassage... innan det är dags för massagen är vi välkomna på Babycafé... Sist smet jag in 5 minuter innan det började. Det gör jag nog imorgon med!!... hm....