Klart!

Nu är allt bokat och klart till min käre man!!!
Liten resa och gårdsskylt!
Hur ska jag kunna hålla tyst om detta nu då??? hm... ingen idé att säga något till Alfred heller, för han skvallrar direkt :D

 

Grått är dagens färg än så länge....

Magsjukan fortsätter... eller rättare sagt Skitsjukan... lille Alfred, men han är förvånadsvärt pigg iallafall. Måtte det gå över snart i allafall så han slipper det här!
Idag är det en gråmulen dag... men vi hade en mysig "pyssla ute" kväll igår. Jag bara njöt! Så härligt med den friska vårluften och den värmande solen. Me like alot!!

Nu ska jag fixa ihop lite presenter till mannen och hans stundande 40 års dag!
Jag hade även hoppats på fest, men se det sa hans helt nej till. En överraskningsfest är ju inte att tänka på... inte med min ekonomi. Som mammaledig student finns det verkligen inte utrymme för att anordna fest... men om mannen själv är med och betalar då hade det ju fungerat... men han vill ju inte...hm...
Men nu så har jag iallafall hittat presenterna jag sökte... frågan är bara... vara borta på hans födelsedag eller helgen efter... och så en fin skylt till gården :) Blir ju kanon!

Nu lite frukost!

Måndag igen

Helgen är över... tusan vad snabbt tiden bara flyger iväg! Blir nästan lite förbannad över så mycket tid som bara går till spillo, som inte tas till vara på...hm...
Det har varit en lugn helg, i magsjukans tecken. Men vad hände egentligen med magsjukan?
Lite kräk på fredagnatt och sen inget... trodde vi ja... i natt hände det igen... en kräkning och lös mage imorse...nu är han uppe och skuttar igen, den lille fisen. Fattar inte att han orkar, eller är det inte magsjuka?? Hm... än så länge har ingen av oss andra drabbats eller visat symtom. Och det är bara att tacka och bocka, för jag klarar mig så bra ändå!

Igår behövdes lite frisk luft och miljöombyte. Vi drog alltså till Jula och Jönköping! Grejer till den framtida pergolan samt ett par stavar inhandlades! Så nöjd!!!
Så det blev en premiärtur med den nya träningspartnern...mamma... :)

Så med nya stavar, mina Easytones, stegräknare och reflexväst stavade vi oss ut på en liten runda på 4,57 km! Känner mig rätt nöjd med starten. Men vågar inte berätta om vad jag har tänkt idag...hm... när mannen kommer hem då, för med sjuka barn blir det inget rännande i skogen ;)
Oscar 10 veckor var också ute och gick igår...

men det var med lite vingliga steg. Pappa fick minsann hålla lite :)

Nu ska det serveras lite avslagen Cola och hoppas att det hjälper, jag hugger in på en gäng vitpepparkorn jag...

Lördagsmiss

Det var ju tänkt att solen skulle stråla från en klarblå himmel och att vårvärmen skulle ge mig lite färg på den bleka näsan idag. Och det var meningen att Linda och hennes R skulle komma och fika, och vi skulle ha det så trevligt. Hade längtat så...
Kvart över ett i natt började det... kaskaderna av spyorna...
Lille Alfred har fått magsjukan... blääää....
Det var också den första natten på dessa 10 veckor som Oscar valde att sova ända till kl 5 på morgonen innan han var hungrig och ville äta...
Så om det inte vore för kräkor så hade vi fått sova, ostört, i massor av timmar... Vilken önskedröm...Men nu blev det inte så och stackars lille Alfred!
Så jag fick ringa Linda och avboka hela kalaset... inte lika roligt... Men hoppas tillfälle dyker upp snabbt snart igen!
Till råga på allt så har dimman ute inte velat lätta alls ute på ängarna, utanför huset. Inte en gnutta sol på hela dagen. Kanske tur i oturen...hm...
Så istället har jag fixat gardinerna till Alfreds rum, TVÄTTAT, och städat lite...
Nu hoppas vi andra på att vi kommer att klara oss... Kan vi ha sån tur??? Återstår att se...

Drömmar i regnet

Vilket urtråkigt väder... regn regn regn... men det positiva är väl att med regnet försvinner snön!

Jag har ägnat flera timmar i natt åt att planera trädgåren... den som ska bli så prunkande och livskraftig...
Så här:


 (Lånad bild från Sköna Hem)

Samma visa varje år... och vad händer??? Jo, allt ogräs tar över och  jag skyller gladeligen på att "Det är minsann inte lätt att odla upp en gammal åker som legat i träda i nästan 40 år!!"

Igår kväll såg det ut så här!

Jag

Ni förstår nog att vägen är lång till min dröm, men skam den som ger sig!!

Nu väntar jag på att alla mina häckplantor och fröer ska dimpa ner i brevlådan, så att jag får börja att gräva!

Har lite att jobba med nu som ni kanske förstår, inte har jag tid att sitta här!! ha ha ha

Vi ses!

Vilken dag...

ibland så fattar jag inte varför jag utsätter mig för situationer som jag vet att jag är dålig på att hantera... Så skulle ärtiga Jag på den första föräldrarträffen med lillskrutten idag. Åh vad roligt tänkte jag,(det blev aldrig någon med storkillen för det var för få födda barn då...), och i min fantasi hittar jag direkt mammor som det klickar direkt med och som är precis som jag... Är ju som jag nämnt tidigare lite trött på ensamheten här... längtar ju hemmåt, till kompisar och vänner, och jag vill så gärna sitta där och fika med mammorna och bara smälta in, istället för att dag ut och dag in vandra här i skogen och drömma om en annan tillvaro. Jag tror ju att alla de andra mammorna med kompsar och fikaträffar är sååå lyckliga...hm... Men jag är ju och förblir en av "grabbarna i gänget", har ju alltid bara haft killkompisar när jag växte upp och aldrig känt mig hemma bland tjejerna. Tack och lov så finns det några tjejer som är som mig, och dom mina underbara bästa kompisar har en stor plats i mitt hjärta. Men tyvärr så finns de inte här... utan många många mil härifrån, och jag saknar dem som tusan!
Men så iallafall... jag gled in där på bvc... där satt dom, mammorna... och papporna... Jag gled ner i soffan i hörnet och tänkte...undrar om jag kan smita ut igen osedd... men det hann jag inte... Så då ska vi presentera oss... "-Hej jag heter... detta är... " bla bla bla. Allt var frid och fröjd i mitt trygga lilla hörn, när Barnmorskan tog till orda... "-Nu tänkte jag att var och en ska få berätta hur förlossningen var..."
Skämtar hon eller?? Ska jag??? Går det verkligen inte att smita i väg nu...
Så började dom... in i minsta lilla detalj, och vilka historier sen... så var det min tur... min snabba ganska smärtfria upplevelse... Jag skämdes nästan för att jag inte hade någon "skräckhistoria" att berätta.
Men jag överlevde! Kastade mig dock efteråt på telefonen till mannen och krävde att nästa gång får han minsann följa med också! Om jag nu går dit...
Jag kommer aldrig att bli som de där mammorna...kanske är tur det!
Men imorgon är det dags igen... andra tillfället med spädbarnsmassage... innan det är dags för massagen är vi välkomna på Babycafé... Sist smet jag in 5 minuter innan det började. Det gör jag nog imorgon med!!... hm....