Grinsippa, eller lite tankar och irritation över prestationsångest

Hur har ni det?
Kämpar på med livet eller är allt bara "Tipptopp"?
Ibland blir jag så trött på alla fantastiska blogginlägg från heltidsarbetande småbarnsföräldrar som hinner med att umgås med vänner, underhålla sin redan perfekta kropp, ge barnen bara nyttig mat, klättrar upp på karriärstegen, och som älskar intervallträning medan barnen leker snällt och lugnt nedanför backen... Eller på statusuppdateringar på de sociala medierna där man likt en liten snorunge vill ha beröm om hur duktig man är på allt man gör. Bara prestationer hela tiden som ska räknas...eller?
Varför blir jag så trött på detta då?
Är det för att jag inte är lika "duktig"?
Jo det är nog så...
Jag studerar ju på heltid nu. Men i vissas ögon är det ju bara så enkelt, då har man ju hur mycket tid som helst...eller hur... Nästa person som säger att "du som pluggar har det så lugnt och skönt, det är annat med oss som jobbar..." spyr jag på! Det är bara personer som aldrig har studerat vidare som kan uttrycka sig så. Jovisst, vi sitter inte i skolan hela dagarna på föreläsningar och är fysiskt aktiva..Men vi har massor med uppgifter och examinationer, litteratur som ska läsas in och klientfall som ska utredas och redovisas. Är man lite trög, som jag är, så tar det tid med allt läsande och skrivande. Framförallt blir det sena nätter, för det är då som tiden finns, när barnen är nattade och huset är tyst... Sorry for that, liksom. Jobbar man så behöver man inte sitta med läxor och uppgifter efter arbetstid (ja ja i regel, vet att vissa jobb kräver förberedelser osv, för dum i huvudet är jag inte!)
Ja, ni märker att det är någon som har trampat mig rejält på tårna! Skitirriterad är jag! Och förbannad på mig själv som tar åt mig och intar försvarsställning!
Träningen är också under all kritik... också... 2 lopp inom kort och jag har helt tappat lusten och hittar ingen motivation till att springa. Hur i hela friden ska jag klara detta?? Kroppen är supertung och värker. Det här har varit den värsta vintern och våren på länge för den här Ikka-kroppen. Kört lite intervaller, men latmasken har varit den mest pådrivande partnern så det har inte varit nått att skryta om direkt.
Barnen har inte heller lekt så snällt och fint, så att mamman har kunnat träna eller laga fin fin mat. "Problemet" är att jag älskar mina barn och vill hellre leka och göra roliga saker med dom. Så tiden som blir över...är knapp. Den prioriteringen vill jag inte ändra på! Men lite mer egentid till träning måste jag få till...
Men maten ska det också ändras på...och efter detta påsklov även sockerintaget! Det har bara drällt in påskägg fyllda med godis och barnen har bara tuggat och tuggat... och det har jag med!! Men nu är allt godis slut! Äntligen! Nu ska bara nyttigheter in!
Inte heller delar jag statusuppdateringar med mina träningsresultat. Vem bryr sig om dessa???
Utan jag skriver blogginlägg om det istället ;)

Men...med detta som grund så nu har jag bestämt mig för att jag ska tag i mitt liv, utmana mig själv och köra "busy karriärssmåbarnsmamma som heltidstränar och just loving it" i en hel vecka.
Det ska bli ändring på mitt slappa sketna liv! Med denna utmaning hoppas jag hitta lusten och glädjen igen. Vill inte vara arg, ledsen eller deprimerad mera.

Så steg 1 i min "busyweek" var gårdagen:
Mål: Aktivera barnen och träna!
Så: Började med att göra ett ärenden åt mannen (är tvungen att plocka lite pluspoäng där eftersom den stackaren får stå ut med mig..det är inte det lättaste kan jag lova): Jag och Bråk-Åke åkte till den Biltema för att inhandla skruv och spik

Det var inte det lättaste att hitta, jag blev irriterad... men en trevlig försäljare försökte hjälpa mig iallafall. Foto: Bråk-Åke

Sen började jag och småkillarna ett byggprojekt hemma i trädgården... men de tröttnade snabbt och ville hellre spela fotboll...tröööökigt.
Men... så sa Alfred: "- Mamma ska vi ut och springa nu?"
Ja!! Nått rätt måste vi ju ha gjort med den ungen!
Så vi bytte om och åkte till grannbyn och deras motionsspår. Vi har bara varit där vintertid och åkt skidor, så nu tänkte jag utforska om det var något att ha sommartid med. 5 km rundan valde vi. Jag var laddad, i mina nya löpardojjor som nu skulle invigas...
Alfred...ja...han ville hellre...

samla pinnar, stenar och häftiga barkbitar. Så det blev en mysig skogspromenad istället för ett svettigt löppass. Men vad gör det!! Kvalitetstid med sonen! Love it!
När vi kom i mål så dök vi på ett utegym! Helt grymt! Kanonbra och jag blev jätteinspirerad! Så vi körde ett gympass också!

Vi hade jätteroligt! Kul att även sonen vill röra på sig och "träna", på hans egna villkor!
Han ville åka dit varje dag, för det var så roligt! Lugn och fin nu! ;)
Men han lyckades övertala mannen att de skulle testa detta någon dag i veckan i alla fall! Det, är minsann inte det lättaste för han vill inte testa något nytt, eller ändra på rutiner i onödan...




Efter träningspasset åkte vi och handlade. Precis innanför dörrarna på mataffären så jordgubbar och blåbär! Bra!! Alfred packade ner dessa i vagnen och bestämde att detta skulle ätas som kvällsfika!
Kändes bra i mammahjärtat! Han valde själv frukt! Tänk att man kan bli glad över så liiite...

Mums!
Summering: Dag 1 i utmaningen var helt ok!

Nu är det dag 2...
Började med havregrynsgröt till frukost, gjorde en skoluppgift som ska redovisas i eftermiddag... och nu?







Varför ska alla bekräftelse hela tiden? Bryr vi oss egentligen om vad andra gör?