torsdag 8 december 2011

Det var så här det började

just detta datum, den kalla decemberkvällen för 10 år sen...
Jag - en partyglad kocktjej som levde livet i New York - åkte hem till Sverige för att fira jul och för att återhämta mig lite efter terrorattack.
En ny restaurang skulle öppna i Göteborg och jag och den allra bästa Tes skulle få sköta stället... Så vi bestämde oss för att åka dit och titta på byggarbetsplatsen... Därefter styrde vi kosan söderut för att hälsa på hemma hos Tes föräldrar, en helg i Helsingborg med andra ord!
Tes guidade runt mig i hennes hemtrakter och vi mötte bland annat det där kräkäckliga Mat-Tina, men skit i det nu... Så var det lördagen den 8:e december. Vi turade över till Helsingör och strosade runt lite på stan. Planerna för kvällen var att utforska Helsingborgs nattliv.
Men på eftermiddagen var vi lite sega... Vad hade egentligen Helsingborg att erbjuda för dessa två New York-bönor??? Till slut tog vi dock bussen ner på stan. Efter några stop hamnade vi på Utposten! Det var massor med folk och jag fick kontakt med en mycket trevlig kille som ville att vi skulle följa med på någon fest...men det tyckte inte Tes alls att vi skulle göra. Ja ja, vi tog en öl i baren och stod där och pratade. Helt plötsligt hör jag någon tilltala mig "- vad kommer du ifrån då? Med den där dialekten?" Jag, lite surt, vänder mig om, redo för attack... där står en lååång blod och alldeles för spinking kille och flinar.  Han och hans killgäng skulle dra vidare till den "häftiga" nattklubben på Marina Plaza och dom undrade om inte vi hade lust att hänga på. Jag var väldigt tveksam.. ville ju hellre ha följt med på den andra festen, men Tes tyckte minsann att det var en mycket bra idé ;) så vi följde med dessa ostyriga killar.
Så vi svängde loss och dansade och partade till tidiga morgon, innan den var dags för oss att ta bussen hem igen. Den där långe kille visade sig vara riktigt trevlig och vi snackade en hel del. När det var dags att säga hej bjöd han hem mig på hemmagjorda pepparkakor och glögg om jag någongång hade vägarna förbi det där lilla samhället utefter E4an...
Vi bytte telefonnummer och smsade och ringde till varandra. Vilken kille!! Han blev bara intressantare och intressantare... skulle vara kul att få träffa honom igen..
Hemmagjorda pepparkakor och glögg...Det var ju ett erbjudande som jag inte direkt ville avstå ifrån... och tänte att jag kan väl ta vägen om Småland, jag skulle ju ändå till Stockholm och fira nyår... åkte från Sandviken...hm...
Sagt och gjort jag tog in lilla Corsa och tittade förbi. Pepparkakorna var jättegoda, och dom bakar han än idag! Och jag, jag blev kvar... och idag är det 10 år sen... och så gick det till!

Min man!

1 kommentar:

  1. Härligt Jessica!
    Bra kille den där spinkiga o finniga pepparkaks-bakande, tur du tog vägen dit. kram Weronica

    SvaraRadera

Tack för din kommentar! Jag återkommer snart med svar! :)