Knappt 14 timmar

kvar till midnatt! Deadline! Första stora inlämningsuppgiften i Arbetspsykologi... Om jag är färdig? Näää, jag har inte ens börjat...

Är fortfarande sjuk och lite klen...

Men hur ska man kunna slappna av och göra det man ska när omgivningen ser ut så här...

.

.

Soffan åter igen...

Det märks att städerskan inte varit tillgänglig den här veckan kan jag meddela!

Så nu har jag tre alternativ...

1. Ta fram skolböckerna och börja skriva

2. Lägga mig i soffan och dra täcket över mig

3. Städa

Kul va!

Så strålar solen där ute med. Den strålar in genom skitiga fönster...suck...

Hur har ni det då, denna fredag?

Som vanligt fast lite klarare

Men tjena liksom!

Jorå här är jag!

Har haft lite kris och blivit drabbad av total omotivation till att blogga.

Eller rättare sagt, skulle egentligen vilja skriva om en del saker..men det passar sig nog inte...

Kris undrar nu ni!?

Ja det är mycket nu!

Har funderat, ältat, funderat, varit arg, varit förtvivlad, funderat... Och ringt och mejlat, och tagit några beslut inför framtiden. Men se, det är alldeles för tidigt att säga mått om den saken just nu. Så ni får leva i ovisshet ett tag till! (Jo då mamma du ska få veta! antar att du slänger dig på telefonen nu ;D )

Så har jag även kommit till en annan insikt... Hade ju en massa mål uppställda inför en stundande viss, jämn födelsedag. Nä det är inte än och inte i år... Men tillräckligt snart för att det verkligen är dags att sätta fart på fläsket, anmäla sig till diverse utamingar, träna och bocka av. Tanken var ju att sprida ut eländet under flera år. Men som det ser ut nu kommer år 2014 bestå av ohyggligt mycket träningsvärk och prestationsångest!

Men skam den som ger sig!!

Måste bara bli frisk först! Ja, otippat va!!! Nu är det jag som är sjuk. Riktigt snor j-la f-ing förkyld med onda bihålor och avgrundshosta. Det är övergående så jag klagar inte. Det kunde varit värre. Men se träningen har verkligen blivit lidande de senaste veckorna. Och den där fantastiska kroppen som jag hade tänkt mig ha nu finns det ingen tillstymelse till. Allt består bara av häng. Men snart så ska väl träningskläderna kunna åka på! Sen är det bara att köra!!! Första delmål i sikte- 7-8 februari....

Morgoncheck

Klockan 6,37

Hm...men ok-godkändå

Dagens misstag, eller soffprojektet del 1

OSkicka ALDRIG med ett HELT äpple till ditt barns fruktstund på skolan... Speciellt inte om barnet har tre- 3!! lösa tänder... Man blir inte populär då kan jag lova!

Detta är vår soffa! En sanitär olägenhet, kan tyckas. Men framförallt magsårsframkallande och grunden till mycket tjat och bråk här hemma. 

Idag så rann bägaren över och projekt: sanering av soffa inleddes. 

Jag antar att ni bara dööör av nyfikenhet så här har nu hur det såg ut när kuddar och dynor for ut på vädring:

Allvarligt...hur ser era soffor ut?? Blir tokig på detta!! Legobitar, legobitar, bilar, legobitar, popcorn och annat skräp. Fattar inte varför man väljer att stoppa ner grejorna i soffan! 

Det tog sin lilla tid men nu är soffan sanerad igen!

En stor tegelsten är borta och jag känner mig mycket lättare. Frågan är bara... Hur länge kommer TV-rummet att se ut såhär:

Tror vi en timme, ett dygn, en vecka???

Fortsättning följer!

Ny ska denna supertrötta Ikkan gå och lägga sig! Lååång arbetsdag imorgon...och tror ni inte att jag börjar få ont i halsen igen... Jag ger upp snart!

Go natt på er!

I ärlighetens namn!

Det ser så lätt ut!
Det låter så härligt fritt!
Frihet...och lycka!
Vinden blåser genom håret, fåglarnas kvitter hörs, liksom de egna andetagen i takt med varje steg...
Run, Forrest, Run!
Liksom en löpeld (ha ha ha) sprider löptrenden sig, och fler och fler drar på sig gympadojor, och bara springer ut!
Det är så min bild ser ut och så ser jag ut!
Jag flyger fram på lätta ben! Det är snabba steg och jag känner mig stark och oövervinnerlig! Och jag är snygg!

Verkligheten är en annan...
Pirrigt skuttar man i väg i sina färgglada tajta kläder, som framhäver de små ynkliga muskler man har. Men benen blir så snygga i tajtsen! I allafall om man tittar uppifrån...

Efter 500 meter kommer första backen här i min terräng... Då tröttnar jag! Tänker att jag kanske ska vända hemåt och göra lite kissande hunden eller nått i stället, så rumpa blir fast och fin..
Men se, jag ger mig inte...
Efter 2 km så springer jag som bäst. Det är då målbilden kommer fram! Jag liksom bara flyyyyyyger fram!
3:e km börjar med lite hostande... Fattar inte varför jag ska behöva hosta som en galning efter just 3 km!!?
Hostan fortsätter till appen är avstängd. Då försvinner den i ett enda litet nafs.
Vid 4 km börjar mitt opererade knä värka... Jag provar lite olika löpstilar - trippa på tå, framåtlutad, bakåtlutad, med svängande höfter..ja you name it...
Lika bra springa hem!
Det är då älgen brukar dyka upp!! En stor, livs levande älg!
Andra har appar där zombies jagar dom för att förbättra sina resultat...jag har en älg! Som springer över vägen och sen följer mig skräckslaget parallellt, inne i skogen...
Ökar farten! Börjar tänka på alla vildsvin som finns i skogen...utländska bärplockare...mördare...våldtäktsmän...alien...
Som en galning rusar jag hem!!
Hjärtat håller på att hoppa ur brösten, i ansiktet bränner svetten och benen bara skakar... Sjunker ihop i en blöt hög på golvet. Den käcka mannen hojtar hurtigt (han är en sån som bara flyger fram. En seg rackare som bara springer och springer...inte fattar han nått heller för den delen...) att nu måste jag ju ha fått en kanontid... Armarna skakar när jag fipplandes tar fram mobilen ur den där förbannade armhållaren som hela tiden åker på sned, skaver och går upp... Kollar av tiden... "Genomsnitt tid per km: 7:39" Sträcka: 4,87 km" grrr... Kanontid idag då...pytt
Överväger om jag ska springa ut igen, bli så där arg och seg och bara nöta nöta...
Men bara tänka tanken gör mig trött

Nu har jag sprungit i snart 1,7 år... Men blir det aldrig bättre?? Lättare?? Snyggare?? Snabbare??
Näää jag är inte gjord för att springa!
Måste hitta något annat att sysselsätta mig med...frågan är bara vad...

Tillråga på allt så tycker jag ju att det är så rooooligt att springa lopp också... Så till helgen ska jag försöka ta mig igenom ett...Tjejmilen! Men snälla nån...stoppa mig nästa gång!

Nu ska man ju ha kompressionsstrumpor med... Jag fick sån blodstockning i benen så jag knappt kunde ta mig hem... Ringde mannen och spelande "stackars lilla mig"-kortet, snörvlandes. Han kom och hämtade mig med fyrhjulingen.
Min hjälte!

Kolla så glad han är, min man! Han flyger fram och njuter av det med.

Inga sexiga löpartajts här inte...Back on track för inflammationer i benen... Ja, jag är ju ett "kravvel"!

Hur har du det då? Springer du på lätta fötter, eller är du elefant som mig?
Eller har du vett och sans och pysslar med annat istället?

Efterlysning!

Det blir lite paus ibland...
Måste liksom krypa undan och bara vara ifred emellanåt...
Men sakta, sakta börjar jag krypa fram...och här tittar jag nu in på bloggen igen :)
Det är mycket nu!
Fullproppad höst, beslut som kräver lite funderingar, utmaningar och roligheter!
För att få vardagen så lugn och sansad som möjligt så skriver jag listor...och listor på vilka listor jag ska skriva... Om jag får något gjort?? Nja... Men det känns liksom lite bättre när man fått ner det hela på papper. Struktur och ordning gillar jag! Tyvärr är jag den enda här hemma som gillar det...känns det som... Tre huliganer delar jag hemmet med...och så miljontals med flugor... Vidriga äckliga flugor!
(Måtte kylan komma snart och frysa ihjäl dom, hela bunten. Förresten ta kål på fästingarna med. Dom har jag också tröttnat på!)
Sen så har vi monster med, här hemma... Lite busiga monster, tydligen...
Just nu så saknas: min glasögon och kontaktboken från skolan...
Mina glasögon hade jag lagt på en speciell hylla, högt, högt upp... Men nu...borta! Visserligen så blir jag blockerad och förvirrad i mitt sinnestillstånd, men jag VET att jag la dom där...
Kontaktboken från skolan har legat i fönstret i hallen i fem dagar. (ungen vart ju sjuk och missade första veckan i skolan, men vi fick hem boken och lite papper - som lades i fönstret...) I måndags morse skulle skolväskan packas och döm om min förvåning när boken var...just det... BORTA! Papperna låg fint kvar men boken, som ingen hade rört på fem dagar, var och är spårlöst försvunnen!
Och INGEN här hemma har sett den, eller rört den. Jag har vänt upp och ner på det mesta, sorterat ut gammalt skräp och organiserad nytt skräp, men ingen kontaktbok, eller glasögon...
Måste vara någon som driver med mig, som vill skoja lite...
Men så kul är det inte!
Har ett antal gånger hotat med att säga upp mig från jobbet som projektledare och städerska här hemma. Har även hotat med att flytta!
Tror ni det hjälper? Näää! Huliganerna bara tittar lite trött på mig och suckar...
I morse när den här trötta mamman suckade och gnällde, med huvudvärken sprängande, sa den lilla huliganen: "- Mamma, inte arj nu! Monstret har tagit gejena!" och så fick jag en bamsekram...
och där fick sig huvudvärken en rejäl match mot det dåliga samvetet och prestationsångesten över hur dålig mamma man är...
Lilla hjärtat! Mamma är inte arg! Bara trött på att saker och ting försvinner, över att tiden inte räcker till, och på att behöva tjata och tjata...
Så kan nån hjälpa mig?
Är det någon som har sett ett monster? Jag efterlyser glasögon och en kontaktbok!

Analys

Efter att ha tillbringat förmiddagen på det stora sjukhuset med sonen och hans okända mage, så står jag nu här vid spisen, likt en gammal husmoder och river vitkål och steker köttfärs. Ena storkoket efter det andra ska göras, så den lilla magen får bra mat. Börjar jobba imorgon, så då kommer ju hem och matlagning förfalla... Suck...(andas, lugn och fin nu, andas...)

Det är lite tungt nu... Har aldrig varit tröttare. Har aldrig haft så ont. Fyra veckors semester och jag är sketslut! Tack och lov att jag får jobba igen och bara vara jag!

Med träningen går det också skit... Rehabträningen slarvas det med! (Tar tag i den ikväll..hm...) 

Två springlopp väntar och jo... Jag klarade ju faktiskt av 4,5 km häromdagen. Första löpträningen på ca fyra veckor... Det tar sig...

Men jag har analyserat min omotivation till att springa. Och svaret är...jag är uttråkad! Älskar springa i terräng, men trött på mina vägar i skogen. 

Så ikväll ska testa springa motionsspåret nere i byn. Kanske kan det hjälpa...