Tystnad...

Första veckan passerade... Gick så där.

Igår var det vecka 2 och PT-pass 5. Tänkte att nu ska jag minsann inte maska och så tog jag i...

Alltså jag är så klen i utfallen. Var tvungen att köra utan kettelbell för jag blev så illamående. Ska det va så??

Skippade sista omgången och gjorde lite knäböjsar i stället. Piece of cake liksom.

Idag är jag stel och så fruktansvärt trött... Den stackars kroppen är inte van med denna hårda... träning...än??

Lite så här är känslan. Suddigt.

Vi har nu även lämnat september för den mer framgångsrika oktober...

Så det viktigaste av allt, nu när det där förbannade målet är satt och som jag ångrar så...

Men så snabb jag ska bli nu...typ!

Usch. Nää jag måste göra något åt min pessimistiska attityd. Men jag är ju såå trött...

Idag blev det en vilodag. Med kanelbullar. Gott då men nu mår jag illa...