Efterlysning!

Det blir lite paus ibland...
Måste liksom krypa undan och bara vara ifred emellanåt...
Men sakta, sakta börjar jag krypa fram...och här tittar jag nu in på bloggen igen :)
Det är mycket nu!
Fullproppad höst, beslut som kräver lite funderingar, utmaningar och roligheter!
För att få vardagen så lugn och sansad som möjligt så skriver jag listor...och listor på vilka listor jag ska skriva... Om jag får något gjort?? Nja... Men det känns liksom lite bättre när man fått ner det hela på papper. Struktur och ordning gillar jag! Tyvärr är jag den enda här hemma som gillar det...känns det som... Tre huliganer delar jag hemmet med...och så miljontals med flugor... Vidriga äckliga flugor!
(Måtte kylan komma snart och frysa ihjäl dom, hela bunten. Förresten ta kål på fästingarna med. Dom har jag också tröttnat på!)
Sen så har vi monster med, här hemma... Lite busiga monster, tydligen...
Just nu så saknas: min glasögon och kontaktboken från skolan...
Mina glasögon hade jag lagt på en speciell hylla, högt, högt upp... Men nu...borta! Visserligen så blir jag blockerad och förvirrad i mitt sinnestillstånd, men jag VET att jag la dom där...
Kontaktboken från skolan har legat i fönstret i hallen i fem dagar. (ungen vart ju sjuk och missade första veckan i skolan, men vi fick hem boken och lite papper - som lades i fönstret...) I måndags morse skulle skolväskan packas och döm om min förvåning när boken var...just det... BORTA! Papperna låg fint kvar men boken, som ingen hade rört på fem dagar, var och är spårlöst försvunnen!
Och INGEN här hemma har sett den, eller rört den. Jag har vänt upp och ner på det mesta, sorterat ut gammalt skräp och organiserad nytt skräp, men ingen kontaktbok, eller glasögon...
Måste vara någon som driver med mig, som vill skoja lite...
Men så kul är det inte!
Har ett antal gånger hotat med att säga upp mig från jobbet som projektledare och städerska här hemma. Har även hotat med att flytta!
Tror ni det hjälper? Näää! Huliganerna bara tittar lite trött på mig och suckar...
I morse när den här trötta mamman suckade och gnällde, med huvudvärken sprängande, sa den lilla huliganen: "- Mamma, inte arj nu! Monstret har tagit gejena!" och så fick jag en bamsekram...
och där fick sig huvudvärken en rejäl match mot det dåliga samvetet och prestationsångesten över hur dålig mamma man är...
Lilla hjärtat! Mamma är inte arg! Bara trött på att saker och ting försvinner, över att tiden inte räcker till, och på att behöva tjata och tjata...
Så kan nån hjälpa mig?
Är det någon som har sett ett monster? Jag efterlyser glasögon och en kontaktbok!