Skål ta mig tusan!!

Jag är så j-kla nöjd! (Förlåt mitt ordval...)
MEN!
Ja jag vet att jag tjatar om mitt knä och den kommande utmaningen...
MEN!
Efter att ha pysslat om halvsjuka barn behövdes ett litet break från vardagen...4Löparbyxor och löpardojjorna på! Tänkte ta en liten promenad.
MEN!
Jag sprang!
Det gick inte fort, men jag sprang!!!
Har aldrig sprungit så långt, någonsin!
9,04 km på 75 minuter!
Vid 2,77 km började knät att kännas (denna magiska gräns) då gick jag en liten bit men sen sprang jag igen.
Vid 7 km kom en ny svacka och jag gick i en kilometer, innan jag sprang den sista kilometern hem.
Och det bästa är...jag hade ork kvar i benen, så jag hade i princip kunnat springa den sista km med!
Så stolt och så glad!!
Givetvis kändes knät men jag la mig 30 minuter i min kära Resonans och vips så var kroppen ok! Älskar den!
Nu sitter jag här i soffan, dricker ett glas zinfandel som belöning, och vill bara ut och springa igen!
Härlig känsla!
Imorgon jobb/vilodag, men på lördag (efter jobbet...) då!

God kväll på Er!