Varning till känsliga!

Usch vilka jobbiga dagar det har varit..
Dvs jobbigare än vanligt!
Idag vågade jag mig på att ta bort det yttersta förbandet och såg att jag har två fina hål rakt in knät på var sida om knäskålen.
Det var inte som man trodde (en meniskskada) utan Bakers cystan var symtom på kondromalaci - dvs mjukt brosk på insidan av knäskålen ( som för övrigt sitter snett på mig...ja säg nått som funkar eller är som det ska med min kropp...). Brosket skrapades bort för att stimulera nybildning av fint, fast och elastiskt brosk. Hoppas att det lyckades! Det såg ut som om det var en pilgrimsmussla som läkaren körde "kroken" i. Men lite skrap, skrap, skrap och sen in med sugen och göra rent bara...
Var inte så läskigt då! Såg allt på tv-skärmen, lagom bortkollrad av lugnande sprutor, och fick en guidad tur av insida av mitt knä. Nu efteråt känns det däremot lite läskigare...
Men! Det läskigaste med hela operationen var nog känslan av att inte ha något ben. Ryggmärgsbedövningen var inget, utan bara känslan av hur den verkade i kroppen.
Det sattes upp ett skynke mellan mitt ansikte och mitt knä. En manschett skulle sättas runt mitt lår för att stoppa blödflödet under operationen. Helt plötsligt ser jag hur sköterskan på andra sidan skärmen har något vilande på sin axel... jag fattade först inte vad det var... Herrejösses!! Det var ju mitt ben!!! Det var skitläskigt!
Nu är jag stel och stum i knät, och det värker... Idiot som jag är stapplade jag mig igenom dagen på jobbet. (Men det var skönt att komma iväg ifrån skrikande, uttråkande ungar - så lite vila blev det, iaf psykiskt!)
Nu blir det vila i två dagar, sen jobba en dag, och sen blir det lite semester igen :) skönt!
Just nu finns det inget som jag som jag längtar så mycket efter som att få ut och springa igen... och träna... Men först rehabträning och invänta klartecken...............