Söndag var det ja...

Det blir sällan som man har tänkt sig. Ibland blir det bättre, och ibland blir det sämre...
Idag blev det sämre.
Efter en förmiddag i trädgården och lax till lunch så skulle jag och träningspolaren ta en rejäl cykelurunda på några mil.
Vi var laddade!
Jag hojade i väg, mötte upp och drog iväg. Vi diskuterade min 'felläsning' av längden på Tjejklassikerns cykellopp... Det var ju 10 mil vi skulle behöva cykla...inte 1 mil som jag fått för mig...hm. Att man kan läsa såååå fel! Ja ja hur som helst...
Vi passerade 1 km lätt! Då ringde mobilen!
Det var mannen.
Han hade sågat sig i fingret...
Ni som känner min man vet ju vad detta kan innebära! Det är inte första gången han arbetar på egen hand liksom...inte andra eller tredje gången heller för den delen.
Vi fick i allafall vända och styra hemåt.
Möttes av ett mindre blodblad...
Ner till jourcentralen, vidare till akuten. Alla senor verkade hela, stor bedövningspruta, stygn, antibiotika, förband... Nästan 4!!! timmar tog det!
Mannen önskade lite tröstgodis, så Hemmakväll fick ett besök på hemvägen.
Nu snarkar han här bredvid mig, mannen min. Olycksfågeln nr 1!
Men, ändå lyckades han planera in detta ganska bra ändå! Stygnen ska tas om 10 dagar, och vi drar om typ   17...