Skogstokig?

Det har hänt något! Mitt liv har förändrats!
Från att ständigt gå med olika sorters diffus värk som vandrar runt i kroppen samtidigt som värkande stela leder gör att jag rör mig ganska klumpigt...har jag nu istället:
- ömma punkter på vissa ställen på överarmarnas små små muskler,
- tunga tunga armar som bränner när jag försöker få dom över armbågshöjd,
- en krampande känsla som gör att hostningar, skratt och för att inte tala om nysning, känns som om hela magen brister och svider,
- en känsla i vaderna av att det sticker och är stumt och hårt
- insidan på låren...att bara tänka tanken på att föra ihop dem gör att svetten böjar att pärlas i min panna

Varför detta nu då? Har min sjukdomliga kropp blivit sämre, finns det inget hopp längre??
Näähää då!
Jag har ju börjat träna...på allvar!

Med allvar menar jag inte bara dessa skogspromenader som jag sysslat med ett tag, utan nu är det på riktigt! Kroppen befinner sig i CHOCK-tillstånd!
Senaste veckans träning: (som gör att träningsvärken är så konstant)
Onsdag: Zumba!
Fredag: 6,5 km barnvagnspromenad med Helena
Lördag: 8,7 km barnvagnspromenad till Klevshult
Söndag: 4 tim slalom, framåtlutad med en hängande Alfred i mina armar, både i liften upp och backen ner. (Det var hans allra första slalomåkning!)
Måndag: Corepass, som förvandldes till Boxercize eftersom vår Netta var sjuk.
Tisdag:Vilodag, men städade hela huset... Dammsuga var en pina kan jag säga...
Idag -onsdag: Massagekunder (ja jag vet, ingen träning, men dock kroppsarbete) därefter Zumba-pass.

Så lite duktig är jag väl, och Tack för att jag fick skryta lite här! Behöver ju lite sånt också!

Frågan nu lyder...
Hur kommer jag att må i morgon???

Hoppas längdpjäxorna har kommit så att jag kan äntligen få inviga mina skidor!