Mål och bootcamp, men vad gör skottkärran i hallen??

Denna dag har ägnars åt mål av olika slag

Det första målet var att åka tåg till skolan. Mannen behövde bilen för att skjutsa Bråk-Åke till tandläkaren. Tåget gick sönder och inte en enda ersättningsbuss i sikte... Tiden gick, jag blev stressad. Ringde mannen får att få bilen. Till skolan. Telefonen ringer, tandläkaren sjuk. Fick åka hem tidigare och missade sista föreläsningen. Målet inte uppfyllt!

Andra målet var en lunch tillsammans med några kurskamrater. Jag blev mätt. Målet uppfyllt.

Vi hade en föreläsning i hur man sätter mål. Mitt mål var att jag skulle hålla mig vaken under hela föreläsningen. Det gjorde jag. Målet uppfyllt.

Mitt mål är att göra Tjejklassikern (ja ni har hört det förr och kommer att få höra det igen! Man ska delge sina mål och uttala dom högt samt skriva ner dom. Då blir de mer sanna och det sätter lite press från omgivningen. Därför!) Det första delmålet är ju Kristinaloppet 8 februari... Men slöhögen måste väckas till liv och målet var att idag börja intensivträna inför loppet. Bootcamp dag 1!

Mörkret började att falla där ute , men...

Jag drog på mig mina nya skor..,

Stavar och reflexväst - Check!

Ut i den sluttande hagen och körde intervaller upp och ner i stavgång. Orkade 6 vändor... Sen var jag helt slut! Fy tusan liksom... Blåste kallt gjorde det med... Jag såg ut så här...

Nytt litet delmål: måste hitta bra teknik i spottning samt fräsa ut snor. Just nu blir det ett rinnande dregel av alltihop! Fatta vad slem som vill ut ur kroppen! Ett snyggt och profsigt sätt måste intränas! Kan ju inte dregla eller snora ner mig när loppet går. Lite värdighet har man ju...

Sen tog sig slöhögen sig upp på loftet, gymdax! Först en plågsam mil på cykeln

snart framme!!

Sen ett pass för dallerarmarna...

Dagens Bootcamp pass avklarat! Målet uppfyllt!

I morgon blir det nya mål och ett nytt Bootcamppass. Antar att ni knappt kan vänta!

Min man har också jobbat mot lite mål i kväll. Nämligen tända kaminerna. Målet var att få in ved...

Jo det går att få in hela skottkärran i hallen! Målet uppfyllt!

Brum brum sa tåget

Måndagmorgon...

Tröttmössan hänger lååångt ner över ögonen. Näsan producerar onormala mängder med snor...huvudet gör ont...

Idag börjar Bootcampen! 18 dagar till start! Är det ett omen??? Liksom detta med att det inte finns snö för att kunna åka skidor??

Vad vet jag. Bra tajming är det i allafall!

Vill inte idag! Mina barn vill inte heller!

Jag provar med detta 

Och hoppas det kan pigga upp...

Barnen har fått en piggelin-smoothie var...

Hoppas det hjälper...

Ut i det stormiga, mörka, kalla vädret. Idag ska jag åka tåg... Kul

Om döden

Döden har varit ett instående inslag denna vecka... Dödsfall, dödsångest, tankar om döden... Många tankar hit och dit...

Från stora och små, framförallt små...killar, framförallt en...som fyllde 3år i tisdags. Inga namn nämnda!

Ett av alla dödsfall denna vecka bjöd på....var av mindre tragisk sort...nämligen en överkörd skogsmus... Bråk-åke blev jättebekymrad över denna mus. Men konstaterade att musen är uppe i luften nu... En mamma som jag, undrar ju då hur en 3åring kan veta detta! Vi har faktiskt inte pratat om döden med honom eftersom han har sån stor separationsångest nu. När jag frågar honom om detta blir svaret: -jag vet det bara. Vet så mucket! Va ör min pitarr mamma?

Vad säger man??

Älskade unge!

När hjärtat nästan brister

Idag är det ett lite trasigt mammahjärta som med klump i halsen satte sig i bilen för att åka till skolan...
Hur ska man kunna fokusera och prestera med detta:

När morgon har varit som den varit...

Redan när tuppen gal började den lilla Bråk-Åke: "- Vill inte, vill inte, vill inte!!!" och den här mamman försökte peppa lite... "- Träffa kompisar, träffa favvofröken, leka, leka..."
"-NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ, VILL INTE!"
Så gesten... Ni vet som vuxna gör,lite uppgivet, gärna med kompletterande suck och med uppgiven ton... Slår ut med båda händerna, sjunker ihop i axelpartiet, suckar och utbrister "-Det är inte roligt där..."
Alltså han är för go, den lilla teaterapan!

Men vi klär på oss, äter frukost, borstar tänderna, ut i bilen...
Tittar på den store sonen... Har inte vågat fråga... Vill inte sätta igång några tankar... men de finns ju redan där... Ser på honom att han redan funderar och tänker...
Den här mamman är tvungen att fråga, ändå... "-Hur känner du dig?"
Så svaret jag får... "- Ska inte ta nån skit Mamma, jag ska säga att jag inte bryr mig!"
Älskade unge!! Helt rätt! Ta ingen skit! Du är den bästa i hela världen, låt ingen ta det ifrån dig!
Med tunga steg hoppar han ur bilen... "- Ha det bra nu, älskling!" "-ja ja...mamma...hejdå..."

I baksätet sitter den lille...tyst...
Mamman vågar inte säga något... vrider försiktigt på radion...
Framme vid förskolan börjar det igen... Tårar, skrik, rymningsförsök... Den lille Bråk-Åke ska bara inte vara där idag har han bestämt...
Hur gör man? Ska man bara skita i allt andra och ta med honom hem igen? Innan jul var det ju så roligt på förskolan att han inte ens ville gå hem... En fröken tar honom i famnen och lockar med böcker och lek. "Kom och var med du också!"
Dom motar ut mig...säger att det kommer gå bra, ring om en stund...
Tårarna bränner i ögonlocken på mig när jag sätter mig i bilen... Åh vad jobbigt det är!

Så nu sitter jag här i skolbänken och försöker ockupera mina tankar med bedömningsinstrument, journalföring, rapporter, redovisningsseminarium... Ringer tillbaka till förskolan och de säger att han har lugnat ner sig (så klart, dom gör ju det tack och lov) och att han  nu leker... Men vad hjälper det mig, nu? ;)

Tänk om man bara kunde bädda in dom små liven i bomull! Tänk om man hade de ekonomiska möjligheterna att kunna vara hemma och ta hand om dom utan att hela tiden tänka på jobb och plugg...

Jag vet att den lilles separationsångestfas kommer att gå över så småningom. Men just nu är det kämpigt. Det går inte att lämna honom någonstans. Om jag lämnar rummet så kommer han efter mig och ropar på mig... Känns bra inför jobb, kommande weekendresa, bröllop, skidlopp och annat...
Den store sonens bekymmer jobbar vi redan med och hoppas detta året blir bättre...med eller utan förändringar...

Nä nu ska jag sätta fart på den här dagen så jag blir kan och kan smita lite tidigare och hämta hem mina älskade barn!

Hur har ni det då?

New look och lite lera

Både här på bloggen och i skidspåret!
Vad tycker ni?

Skulle ju gå lite lättare med träningen om man hade lite snö också... Men kläderna känns väl ok... Men Mössan den är extra snygg! ;)
Det blev inga 8 km idag... Det blev 5,7 km i en skog fylld av jägare... Var lite obehagligt att ränna förbi dom där de stod på givakt med bössorna. Så jag fick ta annan väg och rusa hem istället.. Alltid är det nått...

Angående bloggens nya utseende så får jag inte till bannern... Den är alldeles för stor... Hur ändrar man den? Nån som vet?

Ikväll har jag lagt mig till med lite pluggångest... Imorgon är lovet slut och jag ska bege mig till högskolan...fy... (Vad ska jag göra med mitt liv??? Egentligen??)
Min man tyckte jag förtjänade det här:

Kanske ytterligare en New Look?

Förlorare, utvisning och ett glas rött

Har tre skrikande killar i soffan här bredvid mig...
Ibland känns det verkligen att man är den enda av det kvinnliga könet här hemma..
Det är den äldsta Tuppen som är förebilden för kvällen... Ni vet han, min man, som verkligen kan det här med att spela hockey... I allafall hemma från soffan! Men han matchar ju spånen som kommenterar och intervjuar i tv-rutan...
Jo då, jag vet... Men jag är totalt ointresserad av detta, och jag har blivit utvisad ett antal gånger för mina småspydiga kommentarer...
ha just nu vann Finland guld också... Mannen utropar HÖGT: -"Hur kan man förlora mot Finland????" Kommentatorn på tvn tycker det är GRYMT... Eller hur!! Tänk på alla stackars barn som flyr från Syrien, tänk på Filippinerna... Det är GRYMT! Inte nån j-la hockey!!!

Stämningen i soffan sjönk...och det var inte mitt fel! he he he

Istället så går jag in i köket och ruskar lite på dunken och inser att den är ju inte utdrucken...
Imorgon är det sista dagen på lovet...borde jag inte kunna ta mig ett glas rött, innan innehållet blir... gammalt?
Jorå!
Skål!
Surfar därefter in här: Klicka och blir...ganska taggad!
Det är ju lätt när man sitter här i soffan, sippande på ett glas rött...

2014! Hur känns det egentligen? Året som inte direkt har skapat några förväntningar, utan istället bjuder på utmaningar av skräckblandad förtjusning! Ett år som innebär att mycket måste avklaras, för det har det redan för längesen bestämts...
Förra året gick inte så bra... Nu har jag sista chansen!
Herrejösses! Det är bara 33 dagar kvar till start i Kristinaloppet. Än en gång ska försöket att göra Tjejklassikern göras innan födelsedag med stor ångest inträffar!
33 dagar... 3 mil på längdskidor... och...ingen SNÖ!!! Inte ett enda stavtag på skidorna har tagits... Inte sen "det stora fallet" som ledde till skadan som gjorde att förra årets försök var tvunget att avbrytas...
Men jag är ju inte den som ger sig... Lite, en aning dum i hela huvudet kan man säga...
Lyckas! Ja, det ska jag!!!

Sen så har jag ju köpt skidkläder med... Dom får ni se imorgon!! Orkar ni vänta? ha ha ha ;)

Oj, glaset är slut... Tar mig nog liiiite, liiiite påfyllning... I imorgon bitti blir det energifylld piggelindrink i den nya julklappen - Råsaftscentrifugen, sen blir det Stavgång 8 km. Jiiiiiihaaaaa!

Förra året... 2 timmar innan det olyckliga fallet...